10 februari
Igår åkte Sara hem till Sverige. Det var inte någe vidare att komma in på jobbet och se hennes tomma plats med den röda filten och lila boan hängandes helt ensamma på stolen. All lycka i världen till henne och jag hoppas verkligen att hon kommer att få det liv hon förtjänar.
Jag och Patrik var och kollade på en lägenhet igår, faktiskt den lägenheten som Jacque och Emil hade när dom fortfarande var här nere. Känns som att jag går i samma spår där, hehe. Har redan hyrt deras lägenhet i Sverige och nu hyr jag den på Madeira. Lägenheten är jätte fin och det är en stor skillnad mot den lägenheten vi bor i idag. Dock har den bara ett sovrum och inget badkar men det är väl sånt man får leva med.
Nu sitter jag och lyssnar på depp låtar och funderar lite.. Har pratat med Sandra idag och herreguuuuuuud vad jag saknar henne och alla andra. Saknar gamla tider etc etc. Tider man aldrig kommer att få tillbaka då livet alltid rullar framåt. Saker kan bli bättre eller sämre, det vet man aldrig förrän dagen kommer men framtid lyckas man aldrig komma undan hur mycket man än vill tillbaka och ändra tiden. Man får väl hålla sig till det som man säger "hade det aldrig hänt hade jag inte vart den jag är idag" men hur kan man veta det? Man hade kanske vart en bättre eller sämre människa. Det vet man aldrig. Kommer aldrig veta. Det känns rätt läskigt att tiden flyger förbi. Det var inte länge sen jag levde i sverige med pojkvän, vänner och familj och nu är jag på maderia med ny pojkvän och nya vänner. Dock utan familj även fast alla här nere blir som en familj. Alla tar hand om varandra på ett annat sätt än hemma. Tänk vad saker och ting hade kunnat se annorlunda ut. Men man ska ALDRIG tänka tänk om har jag lärt mig. För då går man och funderar på det där tänk om och kan inte släppa det. Leva i nuet skulle vara en sån frihet att kunna göra. Bara ta dagen som den kommer och se framåt men ändå inte för långt fram. Jag vet inte om jag kollar tillbaka eller ser framåt. Undra hur det kommer att se ut om ett år. Vart kommer jag vara då? kanske i Afrika, kanske kvar på maderia eller kanske i Sverige. Det kommer jag inte veta förrän jag är där. Men leva i nuet är mitt nya mål iaf.
Tjingeling for now. Ha det gött.
Saras sista lördag..
Den här dagen har varit heeelt underbar. Dagen började med att vi gick ner till Ravioli och åt frukost. Var där runt 11 och satt där tills klockan var två. Väldigt trevligt var det. Efter det åkte vi turistbussen. Och vi kände oss verkligen som turister. Just i detta tillfälle var jag i sjunde himlen. Goda vänner, pojkvän och underbar utsikt. (har tagit bilder men dom kommer sen) Det finns två olika turistbussar, röda och gula, och vi åkte den röda som ska vara den bästa. Och det fanns till och med svensk guide som man kunde lyssna på i bussen. Det fanns visserligen guider på 12 olika språk. Tänk er då att vi satt alla på bussen, längst upp i delen utan tak, lyssnade allihopa på den svenska guiden och när vi sedan skulle prata med varandra så skrek alla för det var ingen som tänkte på att ta ut hörlurarna.
När vi var klara med turistbussen gick Patrik och jag till pingo och köpte bacardi breezer och sedan hem. När jag skulle hoppa in i duschen för att raka benen så fanns det till min fasa inget varmvatten så jag rakade benen i kallvatten. Gick efter det ut till patrik och sa att det finns ju inget varmvatten, han gick in i köket och pillade på något och sedan kom varmvattnet. Det han gör då är att springa in i duschen och låsa dörren för att han självklart skulle få duscha varmt. Dock låste han upp dörren så att jag också kunde hoppa in. Det är nämligen så att ibland gör vattnet lite som det vill här. Efter duschen kollar jag på klockan och den är kvart i sex, vi skulle vara och äta middag klockan sex. Så jag stress-sminkade mig och klädde på mig. Hann inte fixa håret då jag inte har skaffat mig någon hårfön så det fick bli som det blev. Vi tog en taxi ner till FX 30 min försenade och beställde in dricka och mat.
Drog oss därifrån vid 21 tiden vidare till en park där vi satt fram till ca 1. Medan dom andra gick till parken gick jag Sara och Hanna till pingo och köpte mer dricka. Vi konkade på sprit, öl och bacardi i klackar och klänning vilket inte var någon höjdare. Väldigt mysigt var det faktiskt att sitta där i parken och dricka lite och prata sentimentalt med Sara, jonas och linn. Sedan vandrade vi vidare till Molje där vi var i ca 30 min för att Jonas och Linus inte kom in, dom sa att det var parkväll och dom ville inte låtsas vara bögar eller hur det nu var.
Jag och Patrik bestämde oss sedan för att skaffa en taxi och åka hem då mina fötter var väldigt trötta efter klackarna. På vägen stöter vi på ett gäng portoguiser som börjar tjaffsa med Patrik och jag förstår inte alls vad dom säger. Mitt i detta kommer Linus förbi som förmodligen är på väg hem och säger åt dom att sluta. Då tar denna portoguis fram en kniv och sätter den mot Linus hals och paniken börjar komma fram i mig. Vad faaaan ska jag göra nu, var allt jag kunde tänka. Patrik lugnar ner det hela och jag fångade upp en taxi så att vi kunde åka hem. Börjar givetvis tjuta när vi hoppar ur taxin. Det visade sig att denna kille är psykiskt sjuk och förmodligen ville bekräfta sig och säger till killarna att om jag inte hade vart där hade han höggt dom med kniven. Så jag antar att det var bra att jag var med. Vi kommer hem och jag är vääääldigt skärrad och Linus och Patrik förbannade, ringer Sara och gråter och dom bestämmer sig för att gå och ut hitta denna kille. Jag försöker stoppa dom men får dörren igensmälld i ansiktet. Ringer Patrik och säger SNÄLLA KOM HEM!! och han säger att dom är ute och går och han försöker lugna Linus som verkligen var arg. Så nu har jag under dessa två månader vart med om: Falska människor, skitsnack, otrohet (inte mot mig) OCH knivhot. Herreguuuuuud! Jag som har haft hemlängtan i så många dagar nu och kände idag att denna dag faktiskt har varit heelt underbar så händer detta. Då kan man ju tänka att det var nog bättre förr. Men nu är iaf ingen skada skedd och ligger i min säng och skriver detta. So no worries ni som läser detta, panikslagen och rädd är/var jag men nu är det lungt. Tanken dock av att något skulle kunnat hända dessa två underbar människor är ju väldigt obehaglig. Lite vett måste man ha, speciellt om man träffar någon som drar fram en kniv utan orsak. Och att jag tänker då vad fasiken ska jag göra för att det här inte ska bli något allvarligt. Men vad fan skulle jag kunna göra? hoppa i mellan och hoppas på att ingen gör illa mig? Jo det hade väl varit det isåfall. Fyttifasen som Sara säger. Aldrig ska det få vara helt bra. Har varit med om mer på denna lilla Ö än vad jag har varit under flera år hemma. Herregud.
När vi var klara med turistbussen gick Patrik och jag till pingo och köpte bacardi breezer och sedan hem. När jag skulle hoppa in i duschen för att raka benen så fanns det till min fasa inget varmvatten så jag rakade benen i kallvatten. Gick efter det ut till patrik och sa att det finns ju inget varmvatten, han gick in i köket och pillade på något och sedan kom varmvattnet. Det han gör då är att springa in i duschen och låsa dörren för att han självklart skulle få duscha varmt. Dock låste han upp dörren så att jag också kunde hoppa in. Det är nämligen så att ibland gör vattnet lite som det vill här. Efter duschen kollar jag på klockan och den är kvart i sex, vi skulle vara och äta middag klockan sex. Så jag stress-sminkade mig och klädde på mig. Hann inte fixa håret då jag inte har skaffat mig någon hårfön så det fick bli som det blev. Vi tog en taxi ner till FX 30 min försenade och beställde in dricka och mat.
Drog oss därifrån vid 21 tiden vidare till en park där vi satt fram till ca 1. Medan dom andra gick till parken gick jag Sara och Hanna till pingo och köpte mer dricka. Vi konkade på sprit, öl och bacardi i klackar och klänning vilket inte var någon höjdare. Väldigt mysigt var det faktiskt att sitta där i parken och dricka lite och prata sentimentalt med Sara, jonas och linn. Sedan vandrade vi vidare till Molje där vi var i ca 30 min för att Jonas och Linus inte kom in, dom sa att det var parkväll och dom ville inte låtsas vara bögar eller hur det nu var.
Jag och Patrik bestämde oss sedan för att skaffa en taxi och åka hem då mina fötter var väldigt trötta efter klackarna. På vägen stöter vi på ett gäng portoguiser som börjar tjaffsa med Patrik och jag förstår inte alls vad dom säger. Mitt i detta kommer Linus förbi som förmodligen är på väg hem och säger åt dom att sluta. Då tar denna portoguis fram en kniv och sätter den mot Linus hals och paniken börjar komma fram i mig. Vad faaaan ska jag göra nu, var allt jag kunde tänka. Patrik lugnar ner det hela och jag fångade upp en taxi så att vi kunde åka hem. Börjar givetvis tjuta när vi hoppar ur taxin. Det visade sig att denna kille är psykiskt sjuk och förmodligen ville bekräfta sig och säger till killarna att om jag inte hade vart där hade han höggt dom med kniven. Så jag antar att det var bra att jag var med. Vi kommer hem och jag är vääääldigt skärrad och Linus och Patrik förbannade, ringer Sara och gråter och dom bestämmer sig för att gå och ut hitta denna kille. Jag försöker stoppa dom men får dörren igensmälld i ansiktet. Ringer Patrik och säger SNÄLLA KOM HEM!! och han säger att dom är ute och går och han försöker lugna Linus som verkligen var arg. Så nu har jag under dessa två månader vart med om: Falska människor, skitsnack, otrohet (inte mot mig) OCH knivhot. Herreguuuuuud! Jag som har haft hemlängtan i så många dagar nu och kände idag att denna dag faktiskt har varit heelt underbar så händer detta. Då kan man ju tänka att det var nog bättre förr. Men nu är iaf ingen skada skedd och ligger i min säng och skriver detta. So no worries ni som läser detta, panikslagen och rädd är/var jag men nu är det lungt. Tanken dock av att något skulle kunnat hända dessa två underbar människor är ju väldigt obehaglig. Lite vett måste man ha, speciellt om man träffar någon som drar fram en kniv utan orsak. Och att jag tänker då vad fasiken ska jag göra för att det här inte ska bli något allvarligt. Men vad fan skulle jag kunna göra? hoppa i mellan och hoppas på att ingen gör illa mig? Jo det hade väl varit det isåfall. Fyttifasen som Sara säger. Aldrig ska det få vara helt bra. Har varit med om mer på denna lilla Ö än vad jag har varit under flera år hemma. Herregud.
Lycka är..
Jag sitter nu här på jobbet och väntar på att arbetsdagen ska ta slut så att det äntligen kan bli fredag på riktigt. Sitter samtidigt och funderar lite på livet och allt vad det innebär. Många frågar sig vad man egentligen är om man är ensam. Och svaret på denna fråga varierar men en sak är säker att man ALLTID är en egen människa och ska aldrig någonsin känna att man inte är hel om man inte är två. I förhållanden till exempel blir det oftast så att man känner att man inte kan leva utan den andra människan och att om man blir lämnad så kommer man inte vilja leva mer. Men det är fel. Självklart känns det så en tid. Men det blir bättre. Hur dåligt man än mår så måste man alltid se framåt. Livet kommer att bli vad man gör det till, även om personen som man älskar inte älskar en tillbaka, det finns faktiskt andra som man kan älska/tycka om/finna sig i att leva med osv.. Det finns människor som verkligen är lyckligare utan någon annan än sig själv och sina närmaste utan nån man/pojkvän. Men finns det någon som är verkligen lycklig av att vara helt ensam? Jag vet att jag inte skulle kunna vara det och därför är jag så otroligt glad över att jag har alla mina nära och kära, vänner och familj.
Lycka måste ju ändå vara det mina goda vänner Kim och Robin har just nu. Med sin lilla Artie (som jag har döpt den till) med sin kärlek och med sina underbara personligheter. Jag känner mig verkligen lycklig för deras skull och känner hur det strålar om både mig och dom när jag är i närheten.
Det finns faktiskt några få människor som jag har träffat på Maderia som jag verkligen känner mig glad med när jag träffar dom, precis som det ska kännas när man verkligen tycker om människor. Givetvis är Patrik än av dom. Men det är kärlek på ett annat sätt. Dom andra som finns här, det är inte många som jag verkligen känner att jag kan lita på, men dom är helt underbara.
Ikväll ska jag, vad jag vet, träffa två av dom. Sara och Kim. Ta en sista rundtur i gamla stan innan Sara åker hem på tisdag. SHIT på tisdag. nyss var det 26 dagar kvar innan hon skulle åka och nu är det inga dagar kvar alls snart. men jag tänker inte bli sentimental, dock vet jag att jag kommer bli det.
Imorgon ska vi iaf åka turistbuss WOHO och jag ska ta en jävlarens massa kort så ni ska få se. Vi har ju en liten idé att klä ut oss till turister också fast har dock inga riktigt turistkläder men vi får se vad vi hittar på.
Nu ska jag iaf fortsätta min fredag med att jobba i 55 min till och sedan vandra vidare mot nya äventyr. Tjingeling.
Lycka måste ju ändå vara det mina goda vänner Kim och Robin har just nu. Med sin lilla Artie (som jag har döpt den till) med sin kärlek och med sina underbara personligheter. Jag känner mig verkligen lycklig för deras skull och känner hur det strålar om både mig och dom när jag är i närheten.
Det finns faktiskt några få människor som jag har träffat på Maderia som jag verkligen känner mig glad med när jag träffar dom, precis som det ska kännas när man verkligen tycker om människor. Givetvis är Patrik än av dom. Men det är kärlek på ett annat sätt. Dom andra som finns här, det är inte många som jag verkligen känner att jag kan lita på, men dom är helt underbara.
Ikväll ska jag, vad jag vet, träffa två av dom. Sara och Kim. Ta en sista rundtur i gamla stan innan Sara åker hem på tisdag. SHIT på tisdag. nyss var det 26 dagar kvar innan hon skulle åka och nu är det inga dagar kvar alls snart. men jag tänker inte bli sentimental, dock vet jag att jag kommer bli det.
Imorgon ska vi iaf åka turistbuss WOHO och jag ska ta en jävlarens massa kort så ni ska få se. Vi har ju en liten idé att klä ut oss till turister också fast har dock inga riktigt turistkläder men vi får se vad vi hittar på.
Nu ska jag iaf fortsätta min fredag med att jobba i 55 min till och sedan vandra vidare mot nya äventyr. Tjingeling.
3/2
Jag är riktigt ledsen för den dåliga uppdateringen. det har hänt så himla mycket den senaste tiden så det är svårt att beskriva i ord. Men ska ge det ett försök iaf.
Nu är det ju ungefär en månad sedan jag uppdaterade sist. Så vi börjar där. Patrik kom tillbaka den 12 januari och allt har varit frid och fröjd mellan oss. Vi har även konstaterat att vi är tillsammans också vilket är jätte kul :) trodde aldrig det skulle kunna hända efter allt strul med Linus men sen föll jag för denna underbara människa som är så otroligt snäll att det inte går att beskriva, en människa som gör allt för mig trots att han då inte har känt mig så länge.
Vi har/hade ett par här nere som kom hit tillsammans och var lyckliga. En kväll med mycket alkohol gjorde mannen i förhållandet en väldigt dum sak, han var otrogen med en annan kollega på jobbet. Detta har resulterat i mycket prat då tillslut alla visste om det utom tjejen han hade varit otrogen mot. Det diskuterades kring hur vi skulle göra med detta, om vi skulle berätta eller vara tysta, om det var vår sak att lägga oss i eller inte. Kom dock inte fram till något vettigt tills då min riktigt vettiga vän Sara erkända alltihopa och berätta för tjejen hur det låg till. Dock blev det massa strul då personerna i fråga sa att allt var ett rykte. Vilket troligtvis var av feghet och att någon försöker skydda den andra personen. Att tjejen som killen var otrogen mot trodde på att det endast var ett rykte känns ganska optimistiskt men vad gör man inte för kärleken. Man tror det man vill tror och hör det man vill höra, även om man innerst inne vet sanningen. Nu är iaf detta par tillbaka i sverige och ska försöka lösa sina problem därifrån. Tjejen som killen var otrogen med är fortfarande kvar.
Sen är det också så att en annan av mina söta kollegor är gravid. Och det är SÅÅ kul jag är jätte glad för deras skull och blir nästan tårögd när jag tänker på det. När hon berättade började jag nästan gråta och idag när vi satt och läste på internet om graviditet så började jag tjuta lite grann, lite töntligt då det inte är jag som är med barn men ändå. Är verkligen glad för deras skull. Så det har ju varit en positiv sak i allt tjaffs dom senaste veckorna. D
Det är också så att den personen som jag har kommit närmast på denna Ö, Sara Karlsson, har bestämt att hon ska lämna oss den 8 februari vilket är på tisdag. Det är tråkigt men har lärt mig av detta att man nog ändå inte ska komma människor för nära för man förlorar dom bara. Jag tycker jätte mycket om Sara och tycker att det är jätte tråkigt att hon ska åka men förstår att det är det hon måste göra.
Jag ALLTID ser det goda i människor tills jag blir huggen i ryggen och jag ska nog börja tänka om där. Alla är puckon tills dom har bevisat motsatsen, precis som Patrik säger att jag ska göra. För då blir man inte besviken sen när man blir lämnad/backstabbad eller vad man nu ska kalla det för.
Just nu sitter jag iaf på jobbet och slutar om 55 min. Ska då iväg och träffa några friends på en fika sen ska jag hem och ta hand om min sjuka pojkvän som har fått inflammation i visdomdstanden precis som jag har haft förr. Dock var mitt värre och han är klen ;)
Jag lovar att jag ska uppdatera mig blogg oftare.
Nu är det ju ungefär en månad sedan jag uppdaterade sist. Så vi börjar där. Patrik kom tillbaka den 12 januari och allt har varit frid och fröjd mellan oss. Vi har även konstaterat att vi är tillsammans också vilket är jätte kul :) trodde aldrig det skulle kunna hända efter allt strul med Linus men sen föll jag för denna underbara människa som är så otroligt snäll att det inte går att beskriva, en människa som gör allt för mig trots att han då inte har känt mig så länge.
Vi har/hade ett par här nere som kom hit tillsammans och var lyckliga. En kväll med mycket alkohol gjorde mannen i förhållandet en väldigt dum sak, han var otrogen med en annan kollega på jobbet. Detta har resulterat i mycket prat då tillslut alla visste om det utom tjejen han hade varit otrogen mot. Det diskuterades kring hur vi skulle göra med detta, om vi skulle berätta eller vara tysta, om det var vår sak att lägga oss i eller inte. Kom dock inte fram till något vettigt tills då min riktigt vettiga vän Sara erkända alltihopa och berätta för tjejen hur det låg till. Dock blev det massa strul då personerna i fråga sa att allt var ett rykte. Vilket troligtvis var av feghet och att någon försöker skydda den andra personen. Att tjejen som killen var otrogen mot trodde på att det endast var ett rykte känns ganska optimistiskt men vad gör man inte för kärleken. Man tror det man vill tror och hör det man vill höra, även om man innerst inne vet sanningen. Nu är iaf detta par tillbaka i sverige och ska försöka lösa sina problem därifrån. Tjejen som killen var otrogen med är fortfarande kvar.
Sen är det också så att en annan av mina söta kollegor är gravid. Och det är SÅÅ kul jag är jätte glad för deras skull och blir nästan tårögd när jag tänker på det. När hon berättade började jag nästan gråta och idag när vi satt och läste på internet om graviditet så började jag tjuta lite grann, lite töntligt då det inte är jag som är med barn men ändå. Är verkligen glad för deras skull. Så det har ju varit en positiv sak i allt tjaffs dom senaste veckorna. D
Det är också så att den personen som jag har kommit närmast på denna Ö, Sara Karlsson, har bestämt att hon ska lämna oss den 8 februari vilket är på tisdag. Det är tråkigt men har lärt mig av detta att man nog ändå inte ska komma människor för nära för man förlorar dom bara. Jag tycker jätte mycket om Sara och tycker att det är jätte tråkigt att hon ska åka men förstår att det är det hon måste göra.
Jag ALLTID ser det goda i människor tills jag blir huggen i ryggen och jag ska nog börja tänka om där. Alla är puckon tills dom har bevisat motsatsen, precis som Patrik säger att jag ska göra. För då blir man inte besviken sen när man blir lämnad/backstabbad eller vad man nu ska kalla det för.
Just nu sitter jag iaf på jobbet och slutar om 55 min. Ska då iväg och träffa några friends på en fika sen ska jag hem och ta hand om min sjuka pojkvän som har fått inflammation i visdomdstanden precis som jag har haft förr. Dock var mitt värre och han är klen ;)
Jag lovar att jag ska uppdatera mig blogg oftare.
