Lycka är..

Jag sitter nu här på jobbet och väntar på att arbetsdagen ska ta slut så att det äntligen kan bli fredag på riktigt. Sitter samtidigt och funderar lite på livet och allt vad det innebär. Många frågar sig vad man egentligen är om man är ensam. Och svaret på denna fråga varierar men en sak är säker att man ALLTID är en egen människa och ska aldrig någonsin känna att man inte är hel om man inte är två. I förhållanden till exempel blir det oftast så att man känner att man inte kan leva utan den andra människan och att om man blir lämnad så kommer man inte vilja leva mer. Men det är fel. Självklart känns det så en tid. Men det blir bättre. Hur dåligt man än mår så måste man alltid se framåt. Livet kommer att bli vad man gör det till, även om personen som man älskar inte älskar en tillbaka, det finns faktiskt andra som man kan älska/tycka om/finna sig i att leva med osv.. Det finns människor som verkligen är lyckligare utan någon annan än sig själv och sina närmaste utan nån man/pojkvän. Men finns det någon som är verkligen lycklig av att vara helt ensam? Jag vet att jag inte skulle kunna vara det och därför är jag så otroligt glad över att jag har alla mina nära och kära, vänner och familj.

Lycka måste ju ändå vara det mina goda vänner Kim och Robin har just nu. Med sin lilla Artie (som jag har döpt den till) med sin kärlek och med sina underbara personligheter. Jag känner mig verkligen lycklig för deras skull och känner hur det strålar om både mig och dom när jag är i närheten.

Det finns faktiskt några få människor som jag har träffat på Maderia som jag verkligen känner mig glad med när jag träffar dom, precis som det ska kännas när man verkligen tycker om människor. Givetvis är Patrik än av dom. Men det är kärlek på ett annat sätt. Dom andra som finns här, det är inte många som jag verkligen känner att jag kan lita på, men dom är helt underbara.

Ikväll ska jag, vad jag vet, träffa två av dom. Sara och Kim. Ta en sista rundtur i gamla stan innan Sara åker hem på tisdag. SHIT på tisdag. nyss var det 26 dagar kvar innan hon skulle åka och nu är det inga dagar kvar alls snart. men jag tänker inte bli sentimental, dock vet jag att jag kommer bli det. 

Imorgon ska vi iaf åka turistbuss WOHO och jag ska ta en jävlarens massa kort så ni ska få se. Vi har ju en liten idé att klä ut oss till turister också fast har dock inga riktigt turistkläder men vi får se vad vi hittar på. 

Nu ska jag iaf fortsätta min fredag med att jobba i 55 min till och sedan vandra vidare mot nya äventyr. Tjingeling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0