18/5
Oj vad jag inte har varit bra på att uppdatera. Har väl varit för deppig eller upptagen för att skriva.
Mamma och Jorma var här i en vecka för två veckor sen, de åkte hem förra onsdagen. Speckat schema o håj vad roligt vi hade. Veckan kändes som två dagar. Vi gjorde massor men tiden flög iväg och sedan stod man där med gråten i halsen och sa hejdå. Det kändes inte så jobbigt när dom åkte men dagen efter grät jag som ett barn hela dagen. Det värsta är nog att det känns som att man bli lämnad. Nu var det inte jag som lämnade. Sara 19 år och klarar sig inte utan mamma. Undra hur det kommer bli sen. Om det nu blir så att jag flyttar till Göteborg. Visst det är inte riktigt 5000 mil bort och man måste inte boka en flygresa för att kunna träffas men ändå. Det känns ju alltid jobbigast när man ska åka ifrån. Man saknar inte det man har förrän man har förlorat det.
Lite bilder :)
Sen har ju Sara Johanna Karlsson varit här i snart två veckor också. Helt underbart :)
Jag hoppas du stannar hjärtat.
Herregud vad det går upp och ner i humöret här på ön. Ena stunden känner man sig överlycklig för allt här nere, nästa stund deppig för allt. Kanske är normalt med såna känslor när man är så långt hemifrån men man tycker ändå att man borde vara stark och vuxen nog att kunna klara sig själv utan att behöva ha nära och kära vid sin sida. Ibland vill man bara gräva ner sig och ligga där ett tag. Men ändå har man så kul stor del av tiden. Jobbet är underbart även fast jobbet i sig inte är sååå kul längre.
Tappade rösten i söndags så har suttit med admin jobb idag och igår. Men nu kan jag prata igen. Lite knäppt att man saknar att höra sin röst, hehe :P
Mamma och Jorma var här i en vecka för två veckor sen, de åkte hem förra onsdagen. Speckat schema o håj vad roligt vi hade. Veckan kändes som två dagar. Vi gjorde massor men tiden flög iväg och sedan stod man där med gråten i halsen och sa hejdå. Det kändes inte så jobbigt när dom åkte men dagen efter grät jag som ett barn hela dagen. Det värsta är nog att det känns som att man bli lämnad. Nu var det inte jag som lämnade. Sara 19 år och klarar sig inte utan mamma. Undra hur det kommer bli sen. Om det nu blir så att jag flyttar till Göteborg. Visst det är inte riktigt 5000 mil bort och man måste inte boka en flygresa för att kunna träffas men ändå. Det känns ju alltid jobbigast när man ska åka ifrån. Man saknar inte det man har förrän man har förlorat det.
Lite bilder :)
Sen har ju Sara Johanna Karlsson varit här i snart två veckor också. Helt underbart :)
Jag hoppas du stannar hjärtat.
Herregud vad det går upp och ner i humöret här på ön. Ena stunden känner man sig överlycklig för allt här nere, nästa stund deppig för allt. Kanske är normalt med såna känslor när man är så långt hemifrån men man tycker ändå att man borde vara stark och vuxen nog att kunna klara sig själv utan att behöva ha nära och kära vid sin sida. Ibland vill man bara gräva ner sig och ligga där ett tag. Men ändå har man så kul stor del av tiden. Jobbet är underbart även fast jobbet i sig inte är sååå kul längre.
Tappade rösten i söndags så har suttit med admin jobb idag och igår. Men nu kan jag prata igen. Lite knäppt att man saknar att höra sin röst, hehe :P
Kommentarer
Postat av: Mamma
Hej gumman!
Vi hade verkligen roligt när vi var hos dej och Patrik, synd bara att tiden gick så fort.
Saknar dej jätte mycket.
Puss älskar dej.
Trackback